^29 (A) Gläd er inte, alla ni filisteer,
    över att staven som slog er^[a]
        är bruten.
    För från ormens rot
        ska det komma en huggorm,
    och dess avkomma
        blir en vajande giftorm^[b].
³⁰ De utblottades förstfödda
    ska finna bete,
        de fattiga ska vila i trygghet.
    Men din rot ska jag döda
        genom svält,
    de som blir kvar av dig ska dräpas.
^31 (B) Jämra dig, du port!
        Ropa, du stad!
    Alla i filisteernas land
        smälter bort av ångest,
    för ett rökmoln kommer norrifrån^[c]
        och ingen blir efter
            i fiendernas led.
^32 (C) Vad ska man svara
    det främmande folkets
        sändebud?
    Att Herren har grundat Sion,
        och där har de betryckta
            i hans folk sin tillflykt.

^8 (C) Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas
        förolämpningar,
    hur de hånat mitt folk
        och förhävt sig mot deras land.
^9 (D) Därför, så sant jag lever,
        säger Herren Sebaot, Israels Gud:
    Moab ska bli som Sodom
        och ammoniterna^[b] som Gomorra,
    ett tillhåll för nässlor
            och en saltgrop,
        en ödemark till evig tid.
    De som är kvar av mitt folk
        ska plundra dem,
    resten av mitt folk
        ska få dem till arvedel.
¹⁰ Så ska det gå dem för deras högmod,
    för de har hånat
        Herren Sebaots folk
    och förhävt sig mot dem.
^11 (E) Herren ska vara fruktansvärd
        mot dem.
    Han ska förgöra alla jordens gudar,
        och folkens alla kustländer
            ska tillbe honom,
    varje folk på sin ort.
¹² Också ni nubier ska genomborras
        av mitt svärd.

^13 (F) Han ska sträcka ut handen mot norr
        och fördärva Assur
    och göra Nineve till en ödemark^[c],
        torr som öknen.
^14 (G) Där ska hjordar lägra sig,
        alla slags vilda djur.
    Både pelikaner och hägrar
        ska övernatta
            på dess pelarhuvuden.
    Fågelsång ska eka genom fönstren
        och bråte^[d] finnas på trösklarna,
    för cederpanelen är bortriven.
^15 (H) Detta är den glada staden
        som satt så trygg
    och tänkte för sig själv:
        ”Jag och ingen annan!”
    Vilken ödemark den har blivit,
        ett tillhåll för vilda djur!
    Alla som går förbi ska vissla åt den
        och slå ihop händerna.

^5 (A) Ashkelon ska se det och frukta,
    Gaza ska darra av ångest
        liksom Ekron,
    för deras hopp kommer på skam.
        Gaza mister sin kung,
    och i Ashkelon
        kommer ingen att bo.
⁶ Ett blandfolk ska bo i Ashdod,
    och filisteernas stolthet
        ska jag utrota.
^7 (B) Men när jag ryckt blodmaten
        ur deras mun
    och det vidriga från deras tänder,
        då ska också de få bli kvar
            åt vår Gud.
    De ska bli som stamfurstar i Juda,
        och Ekrons folk
            ska bli som jebusiterna^[a].
^8 (C) Jag ska slå upp mitt läger
        omkring mitt hus
    mot härar
        och mot den som kommer och går.
    Ingen förtryckare
        ska drabba dem längre,
    för jag vaktar nu med öppna ögon.

¹⁴ Ja, Herren ska uppenbara sig
        över dem
    och hans pil ska fara ut
        som en blixt.
    Herren Gud ska blåsa i basunen
        och dra fram i söderns stormar.
^15 (I) Herren Sebaot ska beskydda dem.
    De ska sluka sina fiender
        och trampa på slungstenar^[d].
    De ska dricka och vråla
        som av vin,^[e]
    de ska fyllas som en offerskål,
        som altarets hörn.
^16 (J) Herren deras Gud
    ska frälsa dem på den dagen,
        för de är hans hjord, hans folk.
    Som ädelstenar i en krona
        ska de stråla över hans land.
^17 (K) Hur stor är inte hans godhet,
        hur stor är inte hans skönhet!
    Unga män ska blomstra av brödsäd
        och unga kvinnor av vin.