Assyrien hotar Juda

(2 Kung 18:13-37; 2 Krön 32:1-19)

36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. ² Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. Där stannade befälhavaren vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet.

³ Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.

⁴ Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:

Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker?’ ⁵ Jag säger: ’Det är bara tomma ord att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? ⁶ Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom.’ ⁷ Men du kanske säger till mig: ’Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.’ Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde och befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare?

⁸ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. ⁹ Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! ¹⁰ Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till det här landet för att ödelägga det? Det var Herren som sa till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”

¹¹ Då svarade Eljakim, Shevna och Joach den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”

¹² Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

¹³ Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien, säger! ¹⁴ Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.’ ¹⁵ Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.

¹⁶ Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin egen vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, ¹⁷ tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar.

¹⁸ Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? ¹⁹ Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? ²⁰ Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”

²¹ Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.

²² Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.