(A) De gudlösas offer
        är avskyvärda för Herren,
    de ärligas bön behagar honom.

Read full chapter

Herren avskyr de ondas offer
    men gläder sig över de rättsinnigas böner.

Read full chapter

27 (A) De gudlösas offer är avskyvärt,
    särskilt när det bärs fram i ont syfte.

Read full chapter

27 De gudlösas offer är avskyvärt,
    särskilt om det bärs fram av onda motiv.

Read full chapter

11 (A) Vad ska jag med
    era många slaktoffer till?
        säger Herren.
    Jag är mätt på brännofferbaggar
        och gödkalvars fett,
    jag har ingen glädje i blod
        av tjurar, lamm och bockar.

Read full chapter

11 ”Vad angår mig alla era slaktoffer?
    säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
    och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
    från tjurar, lamm och getter.

Read full chapter

Den som slaktar en oxe
    är som en som dödar
        en människa,
    den som offrar ett lamm
        är som en som bryter nacken
            på en hund,
    den som bär fram ett matoffer
        är som en som bär fram svinblod[a],
    den som offrar rökelse
        är som den som hyllar en avgud.
    De har valt att gå sina egna vägar
        och har sin själs glädje
            i sina vidrigheter.
(A) Därför ska också jag
        välja deras ofärd
    och låta det de fruktar
        drabba dem.
    För jag ropade, men ingen svarade,
        jag talade, men ingen lyssnade.
    De gjorde det som var ont
        i mina ögon,
    de valde det
        som misshagade mig.

(B) Hör Herrens ord,
        ni som fruktar hans ord!
    Era bröder som hatar er
        och stöter bort er
            för mitt namns skull,
    de säger:
        "Herren kan visa sin härlighet
            så att vi får se er glädje!"
    Men de ska få skämmas.
Hör hur det larmar i staden,
        hör rösten[b] från templet,
    rösten av Herren
        som ger sina fiender
            vad de förtjänar!

(C) Innan Sion har känt några värkar
        föder hon,
    innan hon känt någon vånda
        har hon fött en son.
Vem har hört något sådant,
        vem har sett något liknande?
    Kan ett land komma till liv
        på en enda dag,
    eller ett folk födas på ett ögonblick,
        eftersom Sion föder sina barn
            redan när värkarna börjar?
Skulle jag öppna moderlivet
        men inte låta födseln ske?
            säger Herren.
    Eller skulle jag som låter födseln ske
        sedan hålla tillbaka barnet?
            säger din Gud.

10 (D) Gläd er med Jerusalem,
    fröjda er med henne,
        alla ni som älskar henne!
    Jubla högt med henne,
        alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
        vid hennes trösterika bröst,
    suga och njuta av
        hennes härliga rikedom[c].
12 (E) För så säger Herren:
    Se, jag leder frid till henne
        som en flod
    och folkens härlighet
        som en översvämmande älv.
    Ni ska få dia
        och bli burna på höften
    och sitta i knäet och bli smekta[d].
13 (F) Som en mor tröstar sitt barn
        ska jag trösta er.
    I Jerusalem ska ni få tröst.
14 (G) När ni får se det
        ska era hjärtan glädjas,
    era ben[e] ska få liv
        likt spirande gräs.
    Herrens hand ska bli känd
        för hans tjänare,
    men hans fiender
        får känna hans vrede.

15 (H) För se,
        Herren ska komma med eld,
    och hans vagnar är
        som en stormvind.
    Han låter sin vrede drabba
        med hetta
    och sitt straff med eldslågor,
16 (I) för med eld och med sitt svärd
    ska Herren gå till rätta
        med alla människor,
    och många ska bli slagna av Herren.
17 (J) De som inviger och renar sig
    för att gå in i trädgårdarna,
        anförda av en som står i mitten,
    de som äter svinkött
        och annat avskyvärt och möss,
    de ska alla förgås, säger Herren.

18 (K) Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet. 19 (L) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[f], till Tubal[g] och Grekland[h], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (M) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[i], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (N) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

22 (O) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (P) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (Q) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.

Read full chapter

Footnotes

  1. 66:3 hund … svinblod   Förknippades med offer till underjordens avgudar, t ex bland hetiterna.
  2. 66:6 rösten   Annan översättning: "ljudet".
  3. 66:11 rikedom   Annan översättning: "bröstvårtor".
  4. 66:12 smekta   Annan översättning: "gungade".
  5. 66:14 ben   Skelettets ben står för människans kärna och väsen (jfr 1 Mos 2:23, Ps 32:3).
  6. 66:19 bågskyttefolken   Andra handskrifter (så Septuaginta): "Meshek" (grannfolk till Tubal).
  7. 66:19 Tarshish … Pul och Lud … Tubal   Motsvarar västra Medelhavet, Libyen, Lydien i västra Turkiet samt östra Turkiet. Se 1 Mos 10.
  8. 66:19 Grekland   Hebr. Javán, jfr "jonisk".
  9. 66:20 kärror   Annan översättning: "bärstolar".

Man slaktar tjurar och dödar en människa,
    offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
    offrar rökelse och hyllar en avgud.[a]
De har valt att gå sin egen väg
    och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
Så ska jag också gå hårt fram
    och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
    och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.”

Hör Herrens ord,
    ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
    och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
    så att vi får se er glädjas!’
    Men de ska få stå där med skam.
Det är en uppståndelse i staden,
    en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
    på sina fiender för vad de gjort.

Innan värkarna börjat föder hon,
    innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
Vem har hört något sådant
    eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
    ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
    när födslovåndorna börjar.
Skulle jag vara med fram till förlossningen
    och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
    säger din Gud.
10 ”Gläd er med Jerusalem!
    Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
    alla som har sörjt över det!
11 Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
    suga och njuta i dess stora famn.”

12 Så säger Herren:

”Jag leder dit frid som en flod,
    folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
    och gunga på dess knän.
13 Som en mor tröstar sitt barn
    ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”

14 När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
    och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
    och hans vrede för hans fiender.
15 För se, Herren ska komma med eld
    och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
    och tillrättavisa med lågor av eld.
16 Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
    och många ska slås av Herren.

17 ”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.

18 För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.

19 Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20 De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler[b], upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.

22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23 ”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24 Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
  2. 66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker.

21 (A) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer[a] tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet!

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:21 brännoffer   Brändes helt åt Gud (3 Mos 1:9), till skillnad från slaktoffer som åts (3 Mos 7:11f).

21 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Lägg era brännoffer till era slaktoffer och ät upp köttet!

Read full chapter

10 (A) Så säger Herren om detta folk:
    De vill gärna driva omkring
        på det sättet,
    de håller inte sina fötter i styr.
        Därför har Herren inte
            behag till dem.
    Han minns nu deras missgärning
        och ska straffa dem
            för deras synder.

11 (B) Herren sade till mig: Du ska inte be om något gott för detta folk. 12 (C) För även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, svält och pest.

13 (D) Då sade jag: ”O, Herre Gud! Profeterna säger ju till dem: Ni ska inte se något svärd, inte heller ska svält drabba er, utan jag ska ge er en varaktig fred på denna plats.”

14 (E) Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans bedrägerier är vad de profeterar för er.

15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och svält inte ska komma i detta land: Genom svärd och svält ska dessa profeter gå under. 16 (F) Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, söner och döttrar, ska kastas ut på Jerusalems gator slagna av svält och svärd, och ingen ska begrava dem. Jag ska låta deras ondska drabba dem själva.

17 (G) Tala till dem detta ord:

Tårar strömmar från mina ögon
    natt och dag,
        och de ska inte sluta,
    för jungfrun, dottern mitt folk,
        har drabbats
            av ett förkrossande slag,
        ett svårt och oläkligt sår.
18 (H) Går jag ut på fälten
    ligger där män genomborrade
        av svärd,
    och kommer jag in i staden
        möts jag av svältens plågor.
    Både profet och präst
        drar vidare mot ett land
            de inte känner.

Profetens förbön

19 (I) Har du helt förkastat Juda?
        Känner du avsky för Sion?
    Eller varför har du slagit oss
        så att ingen kan bota oss?
    Vi väntar på välgång,
        men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
        men se, skräck råder.
20 (J) Herre, vi erkänner vår ondska
        och våra fäders missgärning,
    att vi har syndat mot dig.
21 (K) För ditt namns skull:
    Förkasta oss inte,
        låt inte din härlighets tron
            bli föraktad.
    Kom ihåg ditt förbund med oss
        och bryt det inte.

22 (L) Kan någon av hednafolkens
        tomma avgudar ge regn?
    Kan himlen av sig själv
        låta skurar falla?
    Nej, bara du, Herre vår Gud!
        Vi hoppas på dig,
            för du har gjort allt detta.

Read full chapter

10 Så säger Herren om detta folk:

”De älskar att vandra omkring,
    de håller inte sina fötter i styr.
Därför accepterar Herren dem inte mer.
    Han minns nu deras skuld
och ska straffa dem för deras synder.”

11 Herren sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket. 12 Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”

13 Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”

14 Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. 15 Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. 16 De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

17 Säg detta till dem:

’Natt och dag
    strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
    Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
    av ett helt obotligt sår.
18 Om jag går ut på fälten
    ser jag dem som fallit för svärd.
Kommer jag in i staden
    ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
    irrar rådlösa omkring i landet.[a]’ ”

19 Har du fullkomligt förkastat Juda?
    Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
    att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
    men inget gott kommer,
på en tid av helande,
    men det råder förskräckelse.
20 Herre, vi bekänner vår ondska
    och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21     För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
    Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
    och bryt det inte!
22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
    skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
    kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
    Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
    för du har gjort allt detta.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:18 Grundtextens innebörd är osäker.

22 (A) För även om ni offrar
    både brännoffer och matoffer åt mig
        har jag ingen glädje i dem,
    jag vill inte se era gemenskapsoffer
        av gödkalvar.

Read full chapter

22 Även om ni bär fram
    era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
    Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.

Read full chapter