Herren sa till mig: ”Från norr kommer olycka att dra fram över alla som bor i landet.

Jag ska kalla samman alla folken från rikena i norr, säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron framför Jerusalems portar och längs dess murar och vid alla städer i Juda.

Jag ska döma dem för all deras ondska för att de har övergett mig, tänt rökelse åt andra gudar och tillbett dem som de själva har gjort.

Gör dig beredd! Stå upp och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, för då kommer jag att förskräcka dig inför dem.

Israel var heligt för Herren, det första av hans skörd. Alla som åt av det drog på sig skuld och blev drabbade av olycka, säger Herren.’ ”

Hör Herrens ord, Jakobs ätt, Israels alla släkter!

Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas för mig till en oduglig, vildvuxen ranka?

Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har ju alla gjort uppror mot mig, säger Herren.

Skulle en ung flicka kunna glömma sina smycken, eller en brud sin gördel? Men av mitt folk har jag varit glömd i alla tider.

Dina kläder är fläckade av blod från fattiga och oskyldiga. De ertappades inte vid inbrott. Trots allt detta

Kan en vän vredgas för evigt, hålla fast vid sin vrede för alltid?’ Så talar du, men du gör allt ont du kan.”

Israel och Juda som trolösa systrar

I kung Josias tid sa Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där.

Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det.

Gå och förkunna detta budskap mot norr: ’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger Herren, jag ska inte se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren. Jag ska inte vara vred i all evighet.

Men erkänn din skuld! Du har gjort uppror mot Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla grönskande träd och inte lyssnat på mig, säger Herren.’

Vid den tiden ska man kalla Jerusalem Herrens tron, och alla folk ska samlas där, för att ära Herrens namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan.

Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden slukat frukten av våra fäders arbete, deras boskap och fårhjordar, deras söner och döttrar.

För ryttarnas och bågskyttarnas larm tar alla i landet till flykten, man gömmer sig inne i skogssnåren och uppe bland klipporna. Alla städer ligger övergivna, ingen bor kvar i dem.

”Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergett mig och svurit vid gudar som inte är gudar. Jag gav dem allt de behövde, men de var otrogna och trängdes vid de prostituerades hus.

Gå upp mot vingårdsterrasserna och förstör dem, men utplåna inte allt. Riv bort vinrankorna, för de är inte Herrens.

Deras koger är som en öppen grav. Alla är de tappra krigare.

Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’

Era brott har rubbat den här ordningen, era synder har berövat er allt detta goda.

Från den minste till den störste är de alla giriga, till och med profeter och präster bedrar.

De lindrar skadorna hos mitt folk, men bara på ett ytligt sätt. De säger: ’Allt står väl till, allt står väl till.’ Men ingenting är väl.