Psaltaren 42-49

Svenska Folkbibeln 2015

² Som hjorten längtar till vattenbäckar,
    så längtar min själ efter dig, o Gud.
^3 (B) Min själ törstar efter Gud,
        efter den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram
        inför Guds ansikte?

^4 (C) Mina tårar är min mat
        dag och natt.
    Ständigt säger man till mig:
        "Var är din Gud?"
⁵ Jag utgjuter min själ
    och minns hur jag gick
        bland folket,
    hur jag vandrade med dem
        till Guds hus,
    med jubelrop och tacksägelse
        i skaran av högtidsfirare.

^6 (D) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^7 (E) Min själ är bedrövad i mig.
    Därför tänker jag på dig
        i Jordans land
    och på Hermons höjder,
        på Misars berg^[b].^[c]
8 (F) Djup ropar till djup
        i dånet av dina vattenfall.
    Alla dina svallande böljor
        sköljer över mig.

^9 (G) Om dagen sänder Herren sin nåd,
    och om natten
        är hans sång hos mig,
    en bön till mitt livs Gud.

^10 (H) Jag vill säga till Gud, min klippa:
        "Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag gå sörjande,
        trängd av fiender?"
^11 (I) Det är som att man krossar mina ben
        när mina fiender hånar mig
    och ständigt frågar mig:
        "Var är din Gud?"

^12 (J) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^3 (M) Sänd ditt ljus och din sanning.
    Låt dem leda mig,
        låt dem föra mig
    till ditt heliga berg
        och dina boningar,
^4 (N) så att jag får gå in till Guds altare,
    till Gud som är min glädje
        och fröjd,
    och tacka dig på harpa,
        Gud, min Gud!

^5 (O) Varför så bedrövad, min själ,
    varför så orolig i mig?
        Hoppas på Gud.
    Jag ska åter få tacka honom,
        min frälsning och min Gud.

^2 (P) Gud, vi har hört med våra öron,
        våra fäder har berättat för oss
    om den gärning du gjorde
        på deras tid, i forna dagar.
^3 (Q) Med din hand
    fördrev du hednafolken,
        men våra fäder planterade du.
    Andra folk förgjorde du,
        men dem lät du breda ut sig.
^4 (R) Det var inte med sitt svärd
        som de intog landet,
    inte deras egen arm
        som frälste dem.
    Nej, det var din högra hand,
        din arm och ditt ansiktes ljus,
            för du älskade dem.

⁵ Du är min kung, o Gud.
    Ge befallning om frälsning
        för Jakob!
^6 (S) Genom dig ska vi slå ner
        våra fiender,
    genom ditt namn trampa ner
        våra motståndare.
^7 (T) Jag litar inte till min båge,
    mitt svärd kan inte frälsa mig.
⁸ Nej, du har frälst oss
        från våra fiender,
    du lät dem som hatar oss
        få skämmas.
^9 (U) Gud, vi lovar dig dagen lång,
    vi prisar ditt namn för evigt.
        Sela

^10 (V) Ändå har du förkastat oss
        och vanärat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
¹¹ Du låter oss ge vika för fienden,
    och de som hatar oss tar byte.
¹² Du gör oss till slaktfår
    och skingrar oss
        bland hednafolken.
^13 (W) Du säljer ditt folk för ingenting,
    du gör ingen vinst på affären.

^14 (X) Du gör oss till åtlöje
        för våra grannar,
    till spott och spe
        för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du gör oss till ett ordspråk
        bland hednafolken,
    man skakar på huvudet
        bland folken.
^16 (Y) Dagen lång är min vanära inför mig,
    mitt ansikte täcks av skam
^17 (Z) när jag hör den som hånar och hädar,
    när jag ser fienden
        och den hämndlystne.

¹⁸ Allt detta har drabbat oss,
    men vi har inte glömt dig
        eller svikit ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit från din väg.
²⁰ Men du har krossat oss
        där schakaler bor
    och låtit dödens skugga
        falla över oss.
²¹ Om vi hade glömt vår Guds namn
    och sträckt våra händer
        mot en främmande gud,
^22 (AA) skulle då inte Gud ha märkt det,
    han som känner hjärtats
        hemligheter?
^23 (AB) Nej, för din skull
        dödas vi dagen lång,
    vi räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna! Varför sover du, Herre?
    Vakna upp, förkasta oss inte
        för alltid!
²⁵ Varför döljer du ditt ansikte
    och glömmer vårt lidande
        och betryck?
²⁶ Vår själ är nerböjd i stoftet,
    vår kropp är nertryckt mot jorden.
²⁷ Grip in och hjälp oss!
    Friköp oss för din nåds skull.

^2 (AC) Mitt hjärta flödar över av sköna ord,
        jag säger: Min sång gäller en kung^[e].
    Min tunga är en snabb skrivares
        penna.
^3 (AD) Skönast är du bland människors barn,
        nåd är utgjuten över dina läppar.
    Därför har Gud välsignat dig
        för evigt.

⁴ Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte,
    i din höghet och härlighet.
^5 (AE) Dra så segerrik ut i din härlighet
    för sanning, ödmjukhet
        och rättfärdighet.
    Din högra hand ska visa dig
        underbara ting.
⁶ Dina pilar är skarpa,
    folken ska falla för dig,
        kungens fiender ska träffas
            i hjärtat.

^7 (AF) Gud, din tron består
        i evigheters evighet,
    ditt rikes spira är rättens spira.
^8 (AG) Du älskar rättfärdighet
        och hatar orättfärdighet.
    Därför, Gud, har din Gud
        smort dig^[f] med glädjens olja
            mer än dina medbröder.
⁹ Av myrra, aloe och kassia
        doftar alla dina kläder,
    från elfenbenspalats
        gläder dig strängars klang.
^10 (AH) Kungadöttrar är bland dina utvalda^[g],
    drottningen står vid din högra sida
        i guld från Ofir.

^11 (AI) Hör, dotter, se och lyssna!
    Glöm ditt folk och din fars hus
¹² och låt kungen åtrå din skönhet,
        för han är din herre.
    Böj dig och tillbe honom!
^13 (AJ) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
    de rika bland folket
        söker din gunst.

^14 (AK) Full av härlighet
        är kungadottern där inne,
    av guldbrokad är hennes dräkt.
¹⁵ I färggranna^[h] kläder
        förs hon till kungen,
    åtföljd av jungfrur,
        hennes väninnor
            som leds in till dig.
¹⁶ Med glädje och jubel förs de fram,
    de tågar in i kungens palats.

^17 (AL) I dina fäders ställe
        ska dina söner komma,
    du^[i] ska sätta dem till furstar
        över hela jorden^[j].
^18 (AM) Ditt namn vill jag göra känt
        genom alla släkten.
    Därför ska folken lova dig
        i evigheters evighet.

^2 (AN) Gud är vår tillflykt och styrka,
    en hjälp i nöden, väl beprövad^[l].
^3 (AO) Därför räds vi inte
    även om jorden ger vika
        och bergen störtar i havets djup,
^4 (AP) om vågorna brusar och svallar
    så att bergen bävar
        vid deras uppror. Sela

^5 (AQ) En ström går fram med flöden
    som ger glädje åt Guds stad,
        den Högstes heliga boning.
^6 (AR) Gud bor där inne,
        den vacklar inte.
    Gud hjälper den
        när morgonen gryr.
^7 (AS) Folken larmar, riken vacklar,
    han höjer sin röst –
        då smälter jorden.
^8 (AT) Herren Sebaot är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Sela

^9 (AU) Kom och se Herrens verk,
    häpnadsväckande saker^[m]
        gör han på jorden.
^10 (AV) Han stillar strider över hela jorden,
    han bryter bågen
        och bräcker spjutet,
    bränner upp vagnarna^[n] i eld.
^11 (AW) "Bli stilla och besinna
        att jag är Gud,
    upphöjd bland folken,
        upphöjd på jorden."
¹² Herren Sebaot är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Sela

^2 (AX) Klappa händer, alla folk,
    ropa till Gud med jublande röst!
^3 (AY) Herren, den Högste, är fruktad,
    en stor kung över hela jorden.
^4 (AZ) Han lägger folk under oss,
    folkslag under våra fötter.
⁵ Han utväljer åt oss vår arvedel,
    hans älskade Jakobs stolthet. Sela

^6 (BA) Gud har farit upp under jubel,
    Herren under basuners ljud.
⁷ Lovsjung Gud, lovsjung!
    Lovsjung vår kung, lovsjung,
⁸ för Gud är kung över hela jorden.
    Lovsjung med vishet^[o]!

^9 (BB) Gud är kung över folken,
    Gud sitter på sin heliga tron.
^10 (BC) Folkens främsta samlas
        som Abrahams Guds folk,
    för jordens sköldar^[p] tillhör Gud.
        Högt är han upphöjd.

^2 (BD) Stor är Herren och högt lovad
    i vår Guds stad,
        på sitt heliga berg.
^3 (BE) Skönt höjer det sig,
        hela jordens fröjd,
    Sions berg längst upp i norr^[r],
        den store kungens stad.
^4 (BF) Gud bor i dess borgar,
    känd som en tillflykt.

^5 (BG) Se, kungarna slog sig ihop,
    de ryckte fram tillsammans.
⁶ De såg, de häpnade,
    förskräcktes och flydde.
⁷ De greps där av bävan,
    av vånda som en födande kvinna,
^8 (BH) som när östanvinden krossade
    Tarshishskeppen^[s].
⁹ Det vi har hört om,
        det fick vi se
    i Herren Sebaots stad,
        i vår Guds stad.
    Gud bevarar den till evig tid. Sela

¹⁰ Vi tänker, o Gud, på din nåd
    här i ditt tempel.
¹¹ Liksom ditt namn, o Gud,
        når ditt lov till jordens ändar.
    Din högra hand
        är full av rättfärdighet.
¹² Sions berg gläder sig,
    Juda döttrar^[t] jublar
        över dina domar.

¹³ Tåga runt Sion,
    vandra omkring det,
        räkna dess torn!
¹⁴ Lägg märke till dess murar,
        gå igenom dess borgar
    så att ni kan berätta
        för kommande släkten
^15 (BI) att sådan är Gud, vår Gud,
        alltid och för evigt.
    Han ska leda oss bortom döden^[u].

² Hör detta, alla folk!
    Lyssna, alla som lever i världen,
³ både låg och hög,
    rik som fattig.
⁴ Min mun ska tala vishet,
    mitt hjärtas tanke
        ska vara förstånd.
^5 (BJ) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
    jag tyder min gåta
        till harpans toner.

⁶ Varför vara rädd
        under olyckans dagar
    när mina förföljares^[v] ondska
        omger mig?
⁷ De litar till sina ägodelar
    och stoltserar
        med sin stora rikedom.
⁸ Men ingen kan köpa sin broder fri
    eller ge Gud lösepenning
        för honom.
⁹ Hans själs lösen är dyr,
    den kan inte betalas till evig tid
¹⁰ så att han får leva för alltid
    och aldrig se förgängelsen.

^11 (BK) Nej, man ser att de visa dör,
    att både dårar och oförnuftiga
        går under
    och lämnar sin rikedom åt andra.
¹² De tror att deras hus
        ska bestå^[w] för evigt,
    deras boningar
        från släkte till släkte.
    De uppkallar sina marker
        efter sina namn.
^13 (BL) Men människan i all sin härlighet
        har inte bestånd^[x],
    hon liknar djuren som förgås.

¹⁴ Så går det dem
        som litar till sig själva^[y]
    och deras efterföljare
        som gillar deras ord. Sela
¹⁵ Som får drivs de ner i dödsriket,
        döden blir deras herde^[z].
    De rättfärdiga ska råda över dem
        när morgonen gryr.
    Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
        de får ingen upphöjd boning.
^16 (BM) Men Gud ska friköpa min själ
        från dödsrikets våld,
    han ska ta emot mig. Sela

¹⁷ Bli inte imponerad när någon blir rik,
    när hans hus växer i härlighet,
^18 (BN) för han får inget med sig i döden,
    hans härlighet följer inte
        med honom ner.
¹⁹ Även om han skattar sig lycklig
        under livet
    och får beröm när han gör det gott
        för sig själv,
²⁰ så går hans själ till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

²¹ En människa som i all sin härlighet
        inte har förstånd,
    hon liknar djuren som förgås.