Jesaja 58-66
Svenska Folkbibeln 2015
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 (A) Ropa för full hals,
håll inte tillbaka.
Höj din röst som en basun
och förkunna för mitt folk
deras brott,
för Jakobs hus deras synder.
2 De söker mig dag efter dag
och vill gärna
lära känna mina vägar,
som om de vore ett folk
som handlar rättfärdigt
och inte överger
sin Guds domslut.
De frågar mig om rätta domslut
och vill komma nära Gud[a].
3 (B) "Varför fastar vi
när du inte ser det?
Varför späker vi oss
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag
sköter ni era sysslor[b]
och driver alla era arbetare hårt.
4 Ni håller er fasta med gräl och bråk,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar i dag inte på sådant sätt
att er röst blir hörd i höjden.
5 (C) Är det en sådan fasta jag vill ha,
en dag då människan
ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet
som ett sävstrå
och sitter i säck och aska,
kallar du det en fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok!
7 (D) Dela ditt bröd med den hungrige,
ge de fattiga och hemlösa
en boning,
klä den nakne när du ser honom
och dra dig inte undan
för den som är ditt kött och blod.
8 (E) Då ska ditt ljus bryta fram
som gryningen
och ditt helande växa fram
med hast.
Din rättfärdighet ska gå framför dig
och Herrens härlighet
följa i dina spår.
9 (F) Då ska Herren svara
när du åkallar honom.
När du ropar, ska han säga:
"Här är jag."
Om du gör dig av med alla ok,
om du slutar att peka finger[c]
och tala onda ord,
10 (G) om du delar med dig av vad du har
åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli
som middagens ljus.
11 Och Herren ska alltid leda dig,
han ska mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska vara
som en vattenrik trädgård
och likna en källa
vars vatten aldrig sinar.
12 (H) Dina avkomlingar
ska bygga upp de gamla ruinerna,
du ska återställa grundvalar
från forna generationer.
Du ska kallas
"den som murar igen sprickor",
"den som återställer stigar
så att man kan bo i landet".
13 (I) Om du hindrar din fot på sabbaten
från att sköta dina sysslor
på min heliga dag,
om du kallar sabbaten en fröjd,
helgad åt Herren och ärad,
om du ärar den
genom att inte gå egna vägar
och inte sköta dina sysslor
eller tala tomma ord,
14 (J) då ska du få fröjda dig i Herren,
och jag ska föra dig fram
över landets höjder
och låta dig njuta
av din fader Jakobs arvedel.
Så har Herrens mun talat.
Synd, bekännelse och frälsning
59 (K) Se, Herrens hand är inte
för kort för att frälsa,
hans öra är inte
för dövt för att höra.
2 (L) Nej, det är era missgärningar
som skiljer er från er Gud,
era synder döljer
hans ansikte för er
så att han inte hör er.
3 (M) För era händer är fläckade av blod,
era fingrar av skuld.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram ondska.
4 (N) Ingen ropar efter rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
De litar till tomhet och talar lögn,
de går havande med olycka
och föder fördärv.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett
kommer det ut en orm.
6 (O) Deras spindelnät
duger inte till kläder,
de kan inte skyla sig själva
med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utövar våld.
7 (P) Deras fötter rusar
till det som är ont,
de är snabba
att spilla oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och elände
råder på deras vägar.[d]
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som vandrar dem
vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran från oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus,
men här råder mörker,
på solsken,
men vi vandrar i dunkel.
10 (Q) Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som om vi inte hade ögon.
Vi stapplar mitt på dagen
som vore det skymning.
Bland de friska[e] är vi som döda.
11 (R) Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men den kommer inte,
efter frälsning,
men den är fjärran från oss.
12 (S) Våra brott inför dig är många,
våra synder vittnar mot oss.
Våra brott följer med oss,
vi känner våra missgärningar.
13 (T) Vi har gjort uppror
och förnekat Herren,
vi har vänt vår Gud ryggen.
Vi har talat förtryck och avfall,
tänkt ut och fört fram
lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (U) Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
för sanningen vacklar på torget,
det som är rätt
kan inte komma fram.
15 (V) Sanningen har försvunnit,
och den som undviker det onda
blir plundrad.
Detta såg Herren,
och han var missnöjd med
att det inte fanns någon rättvisa.
16 (W) Han såg att ingen steg fram,
han var förundrad
över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet
stödde honom.
17 (X) Han klädde sig i rättfärdighet
som pansar
och satte frälsningens hjälm
på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt
som klädsel
och svepte sig i lidelse
som en mantel.
18 Efter deras gärningar
ska han löna dem,
med vrede över hans motståndare,
hämnd över hans fiender.
Han ska löna kustländerna
för vad de har gjort.
19 (Y) Så ska man frukta Herrens namn
i väster
och hans härlighet
där solen går upp.
När fienden bryter fram
som en flod,
ska Herrens Ande
driva honom på flykten.
20 (Z) Återlösaren ska komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om
från sitt uppror,
säger Herren.[f]
21 (AA) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.
Sions kommande härlighet
60 (AB) Stå upp, stråla,
för ditt ljus kommer
och Herrens härlighet
går upp över dig.
2 (AC) Se, mörker ska täcka jorden
och töcken folken,
men över dig ska Herren gå upp,
hans härlighet ska uppenbaras
över dig.
3 (AD) Hednafolk ska vandra i ditt ljus
och kungar i glansen
som går upp över dig.
4 (AE) Lyft din blick och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 (AF) Då ska du se det
och stråla av fröjd,
ditt hjärta ska bäva och vidga sig,
för havets rikedomar
ska föras till dig,
folkens skatter ska tillfalla dig.
6 (AG) Skaror av kameler ska täcka dig,
unga kameler
från Midjan och Efa[g].
Från Saba[h] kommer de alla,
de bär guld och rökelse
och förkunnar Herrens lov.
7 (AH) Alla Kedars hjordar
ska samlas till dig,
Nebajots[i] baggar
ska stå till din tjänst.
De ska offras till välbehag
på mitt altare,
och jag ska förhärliga
min härlighets hus.
8 Vilka är dessa
som kommer flygande som moln,
som duvor till sitt duvslag?
9 Kustländerna hoppas på mig,
främst kommer Tarshishskepp[j]
för att föra hem dina söner
från fjärran land.
De har med sig silver och guld
åt Herren din Guds namn,
åt Israels Helige,
för han förhärligar dig.
10 (AI) Främlingar ska bygga upp
dina murar
och deras kungar ska betjäna dig,
för jag slog dig i min vrede
men i min nåd
förbarmar jag mig över dig.
11 (AJ) Dina portar ska ständigt stå öppna,
varken dag eller natt
ska de stängas,
så att folkens rikedomar
kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 För det folk eller rike
som inte vill tjäna dig
ska gå under,
sådana folk ska förgöras helt.
13 (AK) Libanons härlighet[k]
ska komma till dig,
både cypress och alm och buxbom,
för att pryda
min helgedoms plats.
Jag vill göra platsen för mina fötter
härlig.
14 Bugande ska dina förtryckares söner
komma till dig,
alla som föraktade dig
ska falla ner för dina fötter.
Och de ska kalla dig "Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 (AL) I stället för att du var övergiven
och hatad[l]
så att ingen ville ta vägen
genom dig,
ska jag göra dig till härlighet
för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 (AM) Du ska dia folkens mjölk,
kungabröst ska du dia.
Då ska du förstå att jag, Herren,
är din frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.
17 (AN) Jag ska ge guld i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag ska sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 (AO) Man ska inte mer höra om våld
i ditt land
eller förödelse och förstörelse
inom dina gränser,
utan du ska kalla dina murar
för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 (AP) Solen ska inte mer vara ditt ljus
om dagen,
månen ska inte lysa dig
med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 (AQ) Din sol ska inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
för Herren ska vara ditt eviga ljus
och dina sorgedagar ska vara slut.
21 (AR) Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga
och besitta landet för evigt,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer
för att förhärliga mig.
22 Av den minste ska det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt
när dess tid kommer.
Ett nådens år från Herren
61 (AS) Herren Guds Ande
är över mig,
för Herren har smort mig[m]
till att förkunna glädjens budskap
för de ödmjuka[n].
Han har sänt mig
att förbinda dem som har
förkrossade hjärtan,
att utropa frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 (AT) att förkunna ett nådens år
från Herren
och en hämndens dag
från vår Gud,
att trösta alla sörjande,
3 (AU) att ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovsångsdräkt i stället för
en modfälld ande.
Och de ska kallas
"rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren
till hans förhärligande.
4 (AV) De ska bygga upp gamla ruiner,
upprätta det som förr legat öde.
De ska bygga upp
ruinstäderna igen,
platser som varit öde
i generation efter generation.
5 (AW) Främlingar ska stå och valla
era hjordar,
utlänningar sköta
era åkrar och vingårdar.
6 (AX) Och ni ska heta "Herrens präster",
man ska kalla er:
"Vår Guds tjänare".
Ni ska få njuta av
hednafolkens skatter
och ståta med deras härlighet.
7 (AY) Ni ska få dubbelt igen för er skam,
och de som förödmjukades
ska nu jubla över sin del.
Därför ska de få en dubbel lott
i sitt land,
evig glädje ska de få,
8 (AZ) för jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rofferi.
Jag ska ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund
med dem.
9 Deras släkte ska vara känt
bland folken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem ska förstå
att de är det släkte
som Herren har välsignat.
10 (BA) Jag gläder mig stort i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
för han har klätt mig
i frälsningens klädnad
och svept in mig
i rättfärdighetens mantel,
som när brudgummen
sätter turbanen[o] på sitt huvud,
som när bruden
pryder sig med sina smycken.
11 (BB) För liksom jorden
låter sina växter spira fram
och en trädgård
låter sin sådd växa upp,
så ska Herren Gud
låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla folk.
Sions frälsning
62 (BC) För Sions skull
vill jag inte tiga,
för Jerusalems skull
vill jag inte unna mig någon ro
förrän dess rättfärdighet
går upp som solens sken
och dess frälsning
som ett brinnande bloss.
2 (BD) Folken ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet.
Du ska få ett nytt namn,
som Herrens mun ska bestämma.
3 (BE) Du ska vara en härlig krona
i Herrens hand,
ett kungligt diadem
i din Guds hand.
4 (BF) Du ska inte mer kallas
"den övergivna",[p]
ditt land ska inte mer kallas
"ödemark",
utan du ska heta "min kära"[q]
och ditt land "den äkta hustrun",
för Herren har dig kär,
ditt land har fått sin äkta man.
5 (BG) För som när en ung man
gifter sig med en jungfru,
så ska dina barn gifta sig med dig,
och som en brudgum
jublar över sin brud,
så ska din Gud jubla över dig.
6 (BH) På dina murar, Jerusalem,
har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt
får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren,
unna er ingen ro,
7 (BI) och ge honom ingen ro
förrän han upprättar Jerusalem
och gör det till en lovsång
på jorden.
8 (BJ) Herren har lovat med ed
vid sin högra hand
och sin starka arm:
Jag ska inte mer ge din säd
som mat åt dina fiender,
och främlingar ska inte dricka
ditt nya vin,
frukten av din möda.
9 De som samlar in säden
ska få äta den och lova Herren,
och de som skördar vinet
ska få dricka det
på min helgedoms förgårdar[r].
10 (BK) Gå fram, fram genom portarna,
bana väg för folket!
Röj, röj en väg
och rensa bort stenarna,
res ett baner för folken!
11 (BL) Se, Herren förkunnar
till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
12 (BM) Man ska kalla dem
"det heliga folket",
"Herrens återlösta".
Och du ska kallas
"den eftersökta",
"staden som inte
blir övergiven".
Vredens och frälsningens dag
63 (BN) Vem är han som kommer
från Edom,
från Bosra[s] i högröda kläder,
så ståtlig i sin dräkt,
så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
som är mäktig att frälsa."
2 (BO) Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder
en vintrampares?
3 (BP) "Jag har trampat vinpressen själv,
ingen bland folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min harm.
Deras blod stänkte på mina kläder,
och jag fick
hela min dräkt fläckad.
4 (BQ) För hämndens dag var i mitt hjärta
och året för min återlösning
hade kommit.
5 (BR) Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där förundrad,
men det fanns ingen
som stödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede stödde mig.
6 (BS) Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna
i min harm,
jag lät deras blod rinna ner
på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 (BT) Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
9 (BU) I all deras nöd
var ingen verklig nöd,[t]
hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.[u]
10 (BV) Men de var upproriska
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 (BW) Då tänkte hans folk
på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem
upp ur havet,
tillsammans med herden
för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande
i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
så att de likt springare i öknen
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15 (BX) Blicka ner från himlen,
se till oss från din heliga
och härliga boning!
Var är nu din lidelse
och din kraft?
Ditt hjärtas ömhet
och din barmhärtighet
har dragit sig tillbaka från mig.
16 (BY) Du är ju vår Far!
Abraham vet inte om oss,
Israel känner oss inte.[v]
Men du, Herre, är vår Far.
Vår Återlösare av evighet
är ditt namn.
17 (BZ) Varför, o Herre, låter du oss
gå vilse från dina vägar,
och varför förhärdar du
våra hjärtan
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka,
för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 (CA) En kort tid ägde ditt heliga folk
sitt land.
Våra fiender trampade ner
din helgedom.
19 Vi har blivit som de
som du aldrig har varit herre över,
som inte har uppkallats
efter ditt namn.
Bön om att Gud griper in
64 (CB) O, att du rev isär himlen
och kom ner
så att bergen bävade inför dig,
2 (CC) som när eld antänder ris
och elden får vattnet att koka,
så att ditt namn blir känt
för dina fiender
och hednafolken darrar för dig.
3 (CD) När du gjorde
förunderliga gärningar
som vi inte väntade oss,
då kom du ner
och bergen bävade inför dig.
4 Aldrig har någon hört,
inget öra har uppfattat,
inget öga har sett
en annan Gud än dig,
som gör sådant för dem
som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som gjorde det rätta med fröjd,
som tänkte på dig på dina vägar.
Men se, du blev vred
när vi syndade.
Det har vi gjort länge –
ska vi någonsin bli frälsta?
6 (CE) Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar
är som en fläckad dräkt.[w]
Vi vissnar alla som löv,
och som en vind sveper
våra missgärningar bort oss.
7 Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar
för att hålla sig till dig,
för du har dolt ditt ansikte för oss,
överlämnat oss åt[x]
vår missgärning.
8 (CF) Men Herre, du är vår Far.
Vi är leran,
och du är den som format oss,
vi är alla verk av din hand.
9 (CG) Var då inte så oerhört vred, Herre,
tänk inte för alltid
på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
Sion är en öken,
Jerusalem en ödemark.
11 (CH) Vårt heliga och härliga hus,
där våra fäder lovade dig,
är eldens byte.
Allt som är dyrbart för oss
har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga
och låta oss lida så mycket?
Dom och frälsning
65 (CI) Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."[y]
2 (CJ) Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 (CK) ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld[z]
på tegelaltaren,
4 (CL) de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött[aa]
och har oren mat[ab] i sina kärl.
5 (CM) De säger: "Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 (CN) Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 (CO) för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 (CP) Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
"Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den."
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 (CQ) Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
10 (CR) För mitt folk, som frågar efter mig,
ska Saron[ac] bli en betesmark för får
och Akors dal[ad]
en lägerplats för kor.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Lyckan
och häller upp blandat vin
åt Ödet[ae],
12 (CS) jag ska låta svärdet bli ert öde.
Alla ska ni få böja er ner
för att slaktas,
för ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont
i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 (CT) Därför säger Herren Gud så:
Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas,
men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
i hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtats plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 (CU) Ni ska överlämna ert namn
åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Gud ska döda dig.
Men åt sina tjänare
ska han ge ett annat namn.
16 (CV) Den som välsignar sig i landet
ska välsigna sig vid
Sanningens Gud[af],
och den som ger sin ed i landet
ska svära vid Sanningens Gud,
för de forna bedrövelserna
är glömda och dolda
för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 (CW) Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.[ag]
18 (CX) Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 (CY) Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 (CZ) Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 (DA) De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 (DB) När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 (DC) De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
24 (DD) Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra.
25 (DE) Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
De avfälligas slut och det nya Sion
66 (DF) Så säger Herren:
Himlen är min tron
och jorden är mina fötters pall.
Vad för ett hus
kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?[ah]
2 (DG) Allt detta har min hand gjort
så att det blev till, säger Herren.
Jag ser till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
som fruktar mitt ord.
3 Den som slaktar en oxe
är som en som dödar
en människa,
den som offrar ett lamm
är som en som bryter nacken
på en hund,
den som bär fram ett matoffer
är som en som bär fram svinblod[ai],
den som offrar rökelse
är som den som hyllar en avgud.
De har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje
i sina vidrigheter.
4 (DH) Därför ska också jag
välja deras ofärd
och låta det de fruktar
drabba dem.
För jag ropade, men ingen svarade,
jag talade, men ingen lyssnade.
De gjorde det som var ont
i mina ögon,
de valde det
som misshagade mig.
5 (DI) Hör Herrens ord,
ni som fruktar hans ord!
Era bröder som hatar er
och stöter bort er
för mitt namns skull,
de säger:
"Herren kan visa sin härlighet
så att vi får se er glädje!"
Men de ska få skämmas.
6 Hör hur det larmar i staden,
hör rösten[aj] från templet,
rösten av Herren
som ger sina fiender
vad de förtjänar!
7 (DJ) Innan Sion har känt några värkar
föder hon,
innan hon känt någon vånda
har hon fött en son.
8 Vem har hört något sådant,
vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv
på en enda dag,
eller ett folk födas på ett ögonblick,
eftersom Sion föder sina barn
redan när värkarna börjar?
9 Skulle jag öppna moderlivet
men inte låta födseln ske?
säger Herren.
Eller skulle jag som låter födseln ske
sedan hålla tillbaka barnet?
säger din Gud.
10 (DK) Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som älskar henne!
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
suga och njuta av
hennes härliga rikedom[ak].
12 (DL) För så säger Herren:
Se, jag leder frid till henne
som en flod
och folkens härlighet
som en översvämmande älv.
Ni ska få dia
och bli burna på höften
och sitta i knäet och bli smekta[al].
13 (DM) Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni få tröst.
14 (DN) När ni får se det
ska era hjärtan glädjas,
era ben[am] ska få liv
likt spirande gräs.
Herrens hand ska bli känd
för hans tjänare,
men hans fiender
får känna hans vrede.
15 (DO) För se,
Herren ska komma med eld,
och hans vagnar är
som en stormvind.
Han låter sin vrede drabba
med hetta
och sitt straff med eldslågor,
16 (DP) för med eld och med sitt svärd
ska Herren gå till rätta
med alla människor,
och många ska bli slagna av Herren.
17 (DQ) De som inviger och renar sig
för att gå in i trädgårdarna,
anförda av en som står i mitten,
de som äter svinkött
och annat avskyvärt och möss,
de ska alla förgås, säger Herren.
18 (DR) Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet. 19 (DS) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[an], till Tubal[ao] och Grekland[ap], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (DT) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[aq], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (DU) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.
22 (DV) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (DW) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (DX) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.
Footnotes
- 58:2 komma nära Gud Annan översättning: "att Gud ska komma nära".
- 58:3 sköter ni era sysslor Annan översättning: "gör ni vad ni har lust med" (även i vers 13).
- 58:9 peka finger Förknippades med anklagelse och förbannelse.
- 59:7f Citeras av Paulus i Rom 3:15f.
- 59:10 de friska Grundtexten svårtolkad.
- 59:20 Citeras av Paulus i Rom 11:26f som profetia om Messias.
- 60:6 Midjan och Efa Nomadstammar i nordvästra Saudiarabien (1 Mos 25:4, 2 Mos 2:15).
- 60:6 Saba Handelsrike i nuvarande Jemen, berömt för guld och rökelse (1 Kung 10, Hes 27:22).
- 60:7 Kedar … Nebajot Nordarabiska stammar (1 Mos 25:13, Hes 27:21).
- 60:9 Tarshishskepp Långseglande handelsskepp. Tarshish låg någonstans i västra Medelhavet.
- 60:13 Libanons härlighet Det berömda cederträet prydde Salomos tempel (1 Kung 5:8f).
- 60:15 hatad Annan översättning: "försmådd" (jfr not till Luk 14:26).
- 61:1 smort mig Ett uttryck för den helige Ande, beskydd och invigning till tjänst. Smörjelsen gavs till kungar (1 Sam 16:13, 1 Kung 1:39), präster (2 Mos 30:30f) och profeter (1 Kung 19:16, Ps 105:15). Jesus citerade versen (Luk 4:18f) och förklarade att den fått sin uppfyllelse i honom som Messias, den smorde (jfr Apg 10:38 samt 1 Joh 2:20).
- 61:1 ödmjuka Andra handskrifter (Septuaginta): "fattiga".
- 61:10 turbanen Grundtextens ord leder tanken till turbanen som bars av prästerna (2 Mos 29:6).
- 62:4 den övergivna Hebr. Asuba, namnet på kung Joshafats drottning (1 Kung 22:42).
- 62:4 min kära Hebr. Hefsi-Ba, drottningens namn under Jesajas tid (2 Kung 21:1).
- 62:9 äta … lova … dricka … förgårdar Tecken på ett upprättat gudstjänstliv (5 Mos 8:10, 14:23).
- 63:1 Edom … Bosra Rike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34).
- 63:9 var ingen verklig nöd Andra handskrifter: "led han nöd".
- 63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."
- 63:16 vet inte om oss … känner oss inte Annan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".
- 64:6 fläckad dräkt Hebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).
- 64:7 överlämnat oss åt Andra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".
- 65:1f Citeras av Paulus i Rom 10:21f som profetia om hedningarnas frälsning.
- 65:3 offereld Annan översättning: "rökelse" (även i vers 7).
- 65:4 svinkött Förknippades med offer till underjordens gudar och ansågs orent (3 Mos 11:7).
- 65:4 oren mat Gryta på orent kött. Andra handskrifter: "orena bitar".
- 65:10 Saron Grönskande slätt (35:2) längs Medelhavskusten, god betesmark (1 Krön 27:29).
- 65:10 Akors dal Slätt nära Jeriko öster om Jerusalem (Jos 7:24f, Hos 2:15).
- 65:11 Lyckan … Ödet På hebreiska Gad och Meni, namn på avgudar (jfr latinets Fortuna).
- 65:16 Sanningens Gud Annan översättning: "Gud som är Amen" (jfr Upp 3:14 och not till Matt 5:18).
- 65:17 Citeras i 2 Petr 3:13.
- 66:1f Citeras av Stefanus i Apg 7:49f.
- 66:3 hund … svinblod Förknippades med offer till underjordens avgudar, t ex bland hetiterna.
- 66:6 rösten Annan översättning: "ljudet".
- 66:11 rikedom Annan översättning: "bröstvårtor".
- 66:12 smekta Annan översättning: "gungade".
- 66:14 ben Skelettets ben står för människans kärna och väsen (jfr 1 Mos 2:23, Ps 32:3).
- 66:19 bågskyttefolken Andra handskrifter (så Septuaginta): "Meshek" (grannfolk till Tubal).
- 66:19 Tarshish … Pul och Lud … Tubal Motsvarar västra Medelhavet, Libyen, Lydien i västra Turkiet samt östra Turkiet. Se 1 Mos 10.
- 66:19 Grekland Hebr. Javán, jfr "jonisk".
- 66:20 kärror Annan översättning: "bärstolar".
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation